Suomen nuorisoyhteistyö Allianssin blogi haastaa nuoria miettimään YK:ta sekä maailmanmenoa. Mitä YK tekee? Keitä se koskettaa? Mitä maailmalla tapahtuu? Ja miten se liittyy nuoriin? 7 kirjoittajaa, 7 näkökulmaa.

8/18/2006

Kofi & Co har förundrat sig, förfärat sig, förbannat och fördömt. Uttalandena har favorit-i-repris-repeterats i media och i bland har jag nästan låtit mig övertalas, trott att de påriktigt vill göra nåt. Bombade barnhem, angripna ambulanser och förstörda familjer. Mångamånga döda, sårade, flyktingar och hemlösa och höjden av humanitär katastrof. Utspilld olja i mängder, miljökatastrof i Medelhavet. Katastrof i Mellanöstern.

Ledsen, arg och besviken. På min egen hjälplöshet, min egen oförmåga att agera. Magont. Men miljoner gånger ledsnare, argare och besviknare på alla dedär viktiga, de där tuffa människorna med makt – typ Kofi & Co igen liksom – varför gör de inget annat än rabblar ramsor om hur begråtansvärt det är med alla civila offer?

För ingenting, absolut ingenting är så avtändande, så fullständigt super anti-samhällsengagemang som att se alla dessa pliisuga, charmlösa politiker. Ingenting kan få mig att ifrågasätta den egna aktivismen och jaa, typ medmänskligheten och drömmen om en bättre värld, så mycket som den handfallenhet, den totala handlingsförlamning som man sett i världen. Å om man tappar tron på Kofi, vem fan skall man tro på då? En FN-postering anfalls upprepade gånger, 4 fredsbevarare dör och merparten av världens ledare godtar det hela under förevändningen att det nog säkert var ett misstag.

Så klagar man på att ungdomar inte är tillräckligt samhällsengagerade... Pressbilderna och rapporteringen från mellanöstern, vackra ord om mänskliga rättigheter och solidaritet. Spel för gallerierna. Deklaration, kommission och ett nytt råd har FN och vad händer? EU verkar aktivt för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna säger dom, och Finland som ordförandeland är konstigt tyst. Ett barnhem hade bombats. Det var säkert också ett misstag. Och det var ju otur att mannen förlorade både föräldrar, hustru och de fem barnen. Synd. Begråtansvärt.

Sedan, trumpet & fanfar, VAPENVILA! Men hur kunde det ta så lång tid – hur kan en värld bara titta på? Å mitt i ilskan inser jag att det ju är här som den största viljan att förämdra finns... Att la lotta continua liksom.

Postat av Antonia

1 Comments:

Anonymous Minna said...

Visst är det synd att FN inte kan göra mera i situatuoner som den i Mellanöstern. Men jag skulle undvika att lägga alltför mycket av skulden på Kofi&co. Att få till stånd betydande politiska beslut i FN beror på FN:s medelemsSTATER och i detta fall Israel, Libanon och speciellt säkerhetrådets permanenta medlemmar. Det är kanske lite orättvist att förvänta sig att en generalsekreterare kunde avgöra mellan krig och fred, eller ens på ett avgörande sätt påverka krissituationer som den aktuella. Att låta ens tro på FN, för att inte tala om all samhällsengagemang (!), bero på hur mycket Kofi kan fixa är alltså lite tunnt. Att Kofi fördömmer o förbannar är väl ett måste, och jag tror nog han menar allvar när han vädjar till internationella samfundet att hitta en lösning till konflikten. Men att kriget inte slutar bums kan knappast ses som ett tecken på Kofi&co:s svaghet eller lättja. Prestige räcker bara till en viss gräns, synd nog.

Ett effektivare FN skulle ju vara trevligt.. Samtidigt skulle ett FN med ett betydligt starkare sekretariat - med makten att gå över medlemsstaterna - aldrig godkännas av dess medlemmar. Stater skulle lämna en organisation de inte kan påverka - och ta pengarna med sig. Och detta med största finansiären USA i spetsen. Till exempel den pågående FN-reformen är ganska långt en slags balansgång mellan att göra organisationen mer effektiv (öka sekretariatrets handlingsutrymme) och att behålla suveräna staters makt över besluten som görs (behålla makten hos medlemmarna i generalförsamlingen, säkerhetsrådet etc.).

4:49 ip.

 

Lähetä kommentti

<< Home

 

Kävijätilasto